Vansinne o Panik

Jag tog bort original texten, för den var för utelämnande. Så jag skriver en dikt istället

It's been 3 weeks
That I'm alone
I hate you so
But love you more
I broke down
When I took my stuff
And left my home for now
You broke the vow
We made together
And threw the golden ring upon the floor
You've treated me bad
And I have too
She took my place
In our guild
And you kicked me out there too
You forbade me to call you
And to talk to her
You hurt me whilst
You test me good
I want you back
I really do
But you have to see
Me as a human too
I have feelings
And I can be hurt

Baby, Baby, I miss you...

Upp o Ner

Idag är jag verkligen upp o ner. Jag är jätteglad för att jag för engångs skull har kunnat fixa en bra essay till skolan och jag har fått en ny mp3 spelare, eftersom minneskortet på mobilen kruppar sig och jag är trött på att kånka runt på cdspelare och cdskivor. Sen så är jag lessen för jag fick besked om att jag inte klarade min fonetiktenta. Jag missade på 7 poäng och får göra om den i januari. No big deal, tänker ni, men det är det. För jag kommer inte få fortsätta till våren nu pga jag inte klarade denna och att när jag nu gör om den så är det den sista retaken så att säga... Jag vet inte vad som händer om jag inte klarar den nästa gång. Sen så vet jag inte hur länge jag måste vänta på att få börja igen när jag samlat ihop tillräckligt med poäng för att få starta termin 4, antingen blir det ½ år eller ett helt ett... Drygt i vilket fall som, men det ger mig tid att ta igen de VFT och högskole poäng jag inte fått godkänt på.

Jag tänker inte skriva mer än denna raden om dig, det tänker jag inte!

Jag har precis duschat och jag är så trött på mitt hår.. Jag vill klippa en extremt hög och sluttande A-line. Den ska börja mitt på min nacke och fram ska den va så lång som mitt hår är nu. Men jag vet inte. Det kan vara så att jag är lite deppad och vill göra nått för att cheera upp migsjälv. Och sen så har vi ju den eviga frågan om VFT, kan jag ha detta och bli respekterad ändå eller kommer lärare och föräldrar tro konstiga saker om mig? Jag är så jävla trött på den attityden och att vi tvingas dras med den. Newsflash alla föräldrar! Vi lärare är inte förebilder för era barn. Vi är här för att ge dem kunskap och inte någon ingående uppfostran! Bajs, så trött jag blir på sånt här. Örk!

Ze new mp3

Var dag för sig

Idag är det tredje dagen som jag bor hemma hos mamma o pappa igen. Igår var jag i skolan och sen så gick jag hem till Joakim för att hämta lite skolmaterial och lite kläder. Saker och ting gick lungt till och jag tog tåget hem 20.37. Jag satt vid ett fönster som någongång blivit träffat av något hårt och där sprickor löpte kors och tvärs över rutan. När vi rullade ut från Lund reflekterades ljuset i alla dessa sprickor och skapade ett flimmer som var riktigt vackert att titta på. Jag hade planerat att hoppa av i Ödåkra, men den dörren jag stod vid gick inte att öppna så jag fick hoppa av i Kattarp och vänta på tåget tillbaks. Surt att stå alldeles ensam på en övergiven perrong i hålan som gud glömde och frysa, för kallt var det naturligtvis.

Resten av dagen ska jag tillbringa med att skumma igenom Text and Context och sen börja skissa på min essä om "Wild Geese". Får se vilket aspekt jag ska skriva den ur, det lutar åt den psykologiska vinkeln. Ett utkast på detta ska lämnas in på måndag, på onsdag är det tenta förberedelser och på fredag är det tenta dags. Efter nästa vecka börjar första perioden VFT. Jag får åka tåg 05.45 härifrån på morgonen för att kunna vara där innan 8. Fan va drygt! Sen så har ett par i klassen, inkluderat mig, fått ett brev från MAH där det står att vi inte har tillräckligt med poäng för att få fortsätta nästa termin, så det blir att ta ett uppehåll på 6-12 månader. Lövly tycker jag, så kan jag hämta in allt jag missat utan att spä på med tillkommande uppgifter.

Men jag hatar verkligen att allt som jag trodde skulle bli har gått i kras. Jag trivs inte alls med så som det har blivit. Jag känner mig så här nere.

Saker som jag gör

Nu har min Pylle lämnat mig och allt är mitt fel. Det finns inget jag utan honom. Jag skulle göra allt för att få tillbaks honom och det tänker jag också göra.

Jag är så tom och paniken väller upp innom mig.
Jag klarar mig inte utan honom.
Jag älskar honom över allt annat.
Jag förstår inte varför han inte kan tro på mig.
Ingenting är roligt längre, inte Moppan eller Molle.
Allt här hos mamma och pappa påminner om honom.
Här finns våra 2års rosor och de vita rosorna jag fick av honom när jag klarat körkortsteorin.
Och alla bilder. Bilder till förbannelse på honom.
Jag saknar honom så det gör ont.
Ord kan inte beskriva det som jag känner, eller så finns de inte i mitt förråd.
Alla mina saker är hos honom och där vill jag att de ska förbli.
För jag vill tillbaks till honom.
Kort o gott: Han är mitt allt.