Long gone

Igår var en busy dag spenderad i Helsingborg. Började hos föräldrarna och avslutades hos Robin. Det var riktigt skojsigt att träffa honom igen eftersom jag bara sett honom en gång efter vi slutade nian, men samtidigt var det väldigt vemodigt på ett konstigt sätt. Det är sanslöst så vi har förändrats och man inser att vi faktiskt är vuxna nu. Det får mig att längta tillbaks när man faktiskt kunde säga att jag hade bästisar.


Vem är jag att vara avundsjuk? Jag är en elak människa och får säkert vad jag förtjänar.

Hur fan ser du ut?
Hur fan ser jag ut för dig?
Vad ser du mig som?
Ser du mig överhuvudtaget?

Ugh, mycket o göra!

Idag är jag trött. Inte som i sova-trött, utan gjort-mycket-saker-trött.
Upp klockan 8, vilket är tidigt för mig. Duscha och lägga lite mer tid på kläder o smink än vanligt. 09.34 gick bussen till centralen och som vanligt får man gå de udda 100 meterna till skolan. Där hade vi en mycket givande session om Big Mouth & Ugly Girl. Läs den om ni kan. Efter skolan hämtade jag upp morsan på stationen och så gick vi till salu-hallen för att luncha. Vi testade sushi, som inte riktigt var min grej, men som morsan entusiastiskt och heroiskt åt up. Själv valde jag att fika på Wayne's innan vi begav oss mot amiralen. Tydligen så såg vi extra sympatiska ut idag för 2 gånger blev vi frågade om vägen, 1 gång till teliabutiken och den andra till Gustav Adolf's torg. Andra gången fick jag dessutom förklara vägen på engelska. Oh, happy day. Nåväl, efter en visit på Bergs gatan, så kom vi till Amiralen där Malmö Tattoo Expo hålls. Tyvärr så närvarade inte våra favoriter från Evil Twins där, så jag fick inte chansen att disskutera mina framtida planer. En sak är säkert, ska jag göra en tattuering som har betydelse, så är det Max som ska göra den. Mässans höjdpunkt var tröjan som jag custom designade till morsan. Nu är hon stolt ägare till en svart tröja med gul text vilken deklarerar: Södra Bronx's Kaninuppfödare.
Klå det om ni kan!

Periodvis

Periodvis ritar och målar jag som en fanatiker och ibland går det veckor, månader utan att jag åstadkommer det minsta. Just nu är jag inne i period då jag formligen öser ut skapelser, både i bild och text, men de texterna kommer inte publiceras här.
Den fösta här är en tuschteckning då jag försökt gå tillbaks till stilen jag hade innan, men jag har raffinerat den lite.

Den andra är ett försök att rita snö. Något jag förmodligen aldrig gör om, då det tog väldigt lång tid att rita omkring alla "flingorna".

Tredje bilden gjorde jag enbart för att jag ville måla ett plagg med hög krage och då bestämde jag att göra en ansiktsstudie av en OC char som heter Rai.

Kanke någon känner igen någon av de andra människorna på de 2 första bilderna, kanske inte :)

Trött. Spilling it out.

Jag är så trött på att gå runt och vara depprimerad. Jag är trött på att alltid granska migsjälv i minsta söm för att se om jag duger.
Jag är trött på att jämt ha ont i knäna, höfterna eller huvudet. Men jag kan inte ta 2 tramadol om dagen resten av mitt liv, det funkar bara inte.
Jag är trött för att jag aldrig kan somna om jag inte är dödstrött. Jag är trött på att ligga och vrida mig upp emot 2 timmar varje kväll.
Jag är trött på att försöka ta igen termin 2, jag vill gå om den.
Jag är trött på att alltid gå omkring och oroa mig för de minsta saker.

Kort och gott, Jag är trött!

Broken

Every morning is a struggle to get up, not to just lie there. Every task that needs to be done, no matter how small, is a mountain to conquer. To get up after you've done your best and found it's not enough is almost impossible. Not to judge everything I do or say isn't even debatable. To see myself as a lesser being, unworthy and meaningless, is an everyday occurance. The joy in doing things I used to love is gone and I only care for the necessity of it. If someone else can use it. I feel lonely in a room full of people. I lie to myself every morning, that things will be OK, and I go to bed every night disappointed in myself.

Kalla saker

Kalla saker.
1. Mina fingrar. Misstänker starkt att det är nått fel på min blodcirkulation då jag behöver gå med vantar efter 1:e september. Innomhus!
2. Kall klump i magen. Tänk att sådan kritik kan svida så mycket. Fan att få sån skäll när man faktiskt ansträngt sig.
3. Snö är kallt.... Har snöat in totalt på Josh Groban. Hans texter är så, så, så mmmm bara.

Starry, starry night
Flaming flowers that brightly blaze
Swirling cloud and violet haze
Reflect in Vincent’s eyes of China blue.
Colors changing hue.
Mourning fields of amber grain
Weathered faces lined in pain
Are soothed beneath the artist’s loving hands.

Seriöst lovely alltså.

Saker o ting känns tomma. Utan rhyme or reason. Och framförallt utan mening.

.

Greatest song ever

Baz Luhrmann - Everybody's free (to wear sunscreen)
Text in red are my comments and oppinions.
Ladies and Gentlemen of the class of ’99
Wear Sunscreen.
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be
it.
The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering experience…
That's the way it often is
I will dispense this advice, now.
Enjoy the power and beauty of your youth;
oh nevermind; you will not understand the power and beauty of your youth until they've faded.
Except if you're named Maito Gai and Rock Lee
But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself, and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked….
Possible, but not probably
You are not as fat as you imagine.
O'Rly?
Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as
effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum.
Both's so fecking hard
The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind;
the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.
Or everyday of the year
Do one thing everyday that scares you
By going outside to face people, I face things that scares me
Sing
Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours.
Never. I think... I'm not too sure
Floss
Don’t waste your time on jealousy;
sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind; the race is long,
and in the end, it’s only with yourself.
We are our own enemies
Remember the compliments you receive, forget the insults;
if you succeed in doing this, tell me how.
Don't ever listen to people's oppinions about you. They most often lie.
Keep your old love letters, throw away your old bank statements.
Never got love letters
Stretch
Ahahahaha.. Air, AIR!!! Can't breathe!
Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…
the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives,
some of the most interesting 40 year olds I know still don’t.
If that only was the accepted way today
Get plenty of calcium.
Milk FTW
Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone.
Already gone.
Maybe you’ll marry, maybe you won’t,
maybe you’ll have children, maybe you won’t,
maybe you’ll divorce at 40,
maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…
Will I get that old?
What ever you do, don’t congratulate yourself too much
or berate yourself either – your choices are half chance,
so are everybody else’s.
Spoilsport
Enjoy your body, use it every way you can,
don’t be afraid of it, or what other people think of it,
it’s the greatest instrument you’ll ever own..
Mind over matter. My body won't ever be what I want it to be
Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room.
Read the directions, even if you don’t follow them.
Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.
No need to read beauty magazines, it's enough for me to look in the newspaper
Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good.
Be nice to your siblings, their your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Everything's fine with your parents when you move out.
Understand that friends come and go, but with the precious few you should hold on.
And some people don't get that.. Stupid arses
Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get,
the more you need the people you knew when you were young.
Looking forward to class reunions
Live in New York City once, but leave before it makes you hard;
live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Hell no!
Travel.
Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander,
you too will get old and when you do you’ll fantasize that when you were young
prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Respect everyone, no matter age or apperance, FFS
Don’t expect anyone else to support you.
First thing you ever learn
Maybe you have a trust fund, maybe you'll have a wealthy spouse;
but you never know when either one might run out.
Gief moneh!
Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.
Oh shit, I'm fucked now then
Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it.
Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal,
wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.
What?
But trust me on the sunscreen…
Okay, can do!

Random acts of mindlessness

Hittills har jag spenderat dagen med att städa och när jag satt och sorterade alla de mappar jag har lagt mig till med hittade jag lite saker från gymnasiet. En av sakerna var en kort argumenterande text om dadaism. Den var mycket underhållande att läsa speciellt eftersom pappret var fullklottrat med kommentarer från min lärare. Den andra var en uppsats från 2an på engelska och som handlade om min och morsans resa till Island. Den var också mycket underhållande men jag fasar över min inferior engelska där. Det var så sjukt dåligt skrivet med. Visst hade den sina guldkorn med meningar och uttryck, men det kändes som om jag stoppat in alldeles förmycket på för få rader. Hade jag skrivit den idag hade den förmodligen blivit åtskilligare sidor längre. Men på ett sätt är jag glad över att ha hittat denna medelmåttiga prestation för då ser jag hur mycket mitt engelska språk utvecklats. Bara på det här halvåret på högskolan där i principen all undervisning är på engelska har hjälp nått otroligt i utvecklingen. Just nu arbetar vi med vokabulär

------------------------------Onödig fakta---------------------------------------

I det engelska språket tros det finnas 2 miljoner ord varav 54000 ordfamiljer.
Man behöver 2000 ord för att fungera i dagligt tal och 5000 ord för att läsa en "authentic text" det vill säga en bok som inte är skriven i undervisnings syfte. Jag tror man behövde 20000 för att kunna läsa universitets nivå böcker. Allt detta är givetvis ungefärliga siffror.

----------------------------End----------------------------------------------------

Sen så satt jag och tänkte på gamla pojkvänner. Min första riktiga pojkvän, Fredrik, var och är helt ok. Jag ågrar inget med det förhållandet. Den andra, Jimmi, är det däremot en helt annan åsikt om. Under själva förhållandet var jag ju hur glad som helst, men nu när jag ser tillbaks på det så ryser jag. Jobbig människa det där. Jag tror jag började inse hur bäng han egentligen är när jag började 1an på gymnasiet. Det var då jag träffade Jimmy, som gick i 3an på samma linje som jag. Tycke uppstod och jag gjorde slut med Jimmi. Nu så här i efterhand tror jag att intresset för Jimmy bara var en utväg från Jimmi så det förhållandet bara rann ut i sanden för att jag störde mig på Jimmy. Så nu har jag då Pyllelylle. Happy, happy, joy joy!

Som ni kanske märkt när ni läst detta så har jag kommit på det här med att ändra färger. Som mitt livsmotto lyder:
Enkla människor, enkla nöjen.

Vuxensaker

En gång under den vecka då jag och Joakim passade Mattias så frågade Mattias varför räkningar är det enda vuxna pratar om när de får post. Mitt svar var att det för att räkningar är så viktiga. Men varför tänker jag nu. Reklam och räkningar är ju det som dimper ner i postlådan/brevinkastet oftast och kanske ibland någon tidning man prenumererar på. Man kan se räkningar som ett nödvändigt ont, men hur förklarar man det för en 12 åring som har noll begrepp om pengar? Märkligt det där.

Igår var jag och Joakim och tittade på den lägenhet som Jim ska flytta in i. Den ligger i ett sunkigt område, men föreningen och själva lägenheten verkar jättefin. Helt lagom för en ensam guy att flytta in i som första lägenhet. Själv vill jag ut ifrån lägenheten som vi bor i nu. Det känns jättetrångt när vi nu bott i huset över sommaren. Men det är bara att gilla läget.

Det blir en fortsatt busy vecka. Fick hem mina kursböcker idag, eller i alla fall hälften av dem och en av dem ska vi ha examination på nästa vecka, så det blir att ligga i och läsa den tills dess. På fredag är det kräftskiva i Vintrie, på lördag är det dags för mitt otroligt utsvävade födelsedags partaj och på söndag ska vi hjälp till med att bygga vindskydd åt Idas häst på Naffentorp. Någongång under dessa dagar ska vi också försöka klämma in att hjälpa Jim att flytta. Trångt än en gång.

Det är inte så busy på skolan nu i alla fall, vi har ju som sagt bara tillgång till 6 timmar lärarledd tid i veckan och det är inte alltid att det blir så mycket. Så min fritid ägnar jag nu åt att försöka städa. Det går ju inte sådär jätte överbäst. På tal om det där med födelsedagar. Jag och Emma satt och prata om det här med att det blir svårare och svårare att komma på saker man önskar sig. Visst, man kan alltid önska sig presentkort och sådant, men hur skoj är det på en skala? Sen så försöker man komma på saker som man kan ha nytta av, men med en pojkvän som redan har allt inom lägenhetsaspektet så blir det än en gång trångt med idéer. Har det med åldern att göra att man inte längre har fantasin att komma på saker eller är det så att man köper vad man vill ha när man vill som vuxen? Konstigt.

Då börjar vi om

Efter ett ganska klent resultat på mahbloggen bestämde jag mig att börja om på en privat blogg.
Felet med mahbloggen var att den handlade om skolan och då kan man ju inte skriva om annat, så innehållet blev som bäst nödtorftigt. Frågan är om någon kommer läsa vad jag skriver eller om jag faktiskt bryr mig om folk gör det. Jag vill kunna ha någonstans att skriva lite skit och uppdateringar om mitt liv till mina släktingar i och med att vi är lite utspridda här och var. Samt det är väldigt skönt att kunna skriva av sig. Jag funderade på om jag skulle skriva på engelska eller svenska här, men mycket blir "lost in translation" så tror jag att jag väljer båda.

Igår kväll/natt låg jag som vanligt sömnlös och tänkte och på någon vänster kom jag o tänka på min lille Rifskotte. Jag kände mig överväldigad av kärlek till detta lilla gråa ök. Det smärtar mig mer än vad jag vill erkänna att jag inte längre kan hitta på saker med honom så som vi brukade. Inget badande, ridande till kiosken och äta glass, inget amatörtävlande och inga fastlagsbullar på söderåsen. På ett sätt är jag lite ledsen att jag inte var äldre när jag fick honom, för då jävlar i min lilla låda Molle, vad vi skulle satsat. Jag skulle velat tävla honom i speedpass som den elit naturbegåvning han är. Ett av mina stoltaste ögonblick hittils är att se morsan fara igenom Helsingborgs ridhus på en grå "vem som helst" häst och faktiskt komma före en etablerad passryttare på prispallen. Med min gråa hobbyhäst! Det var ett bra uttryck... Tror jag ska använda det mer... Hobbyhäst...
Sen så har ju vi islandshästryttare i Skåne det väl ställt med träningar för världseliten. Som jag sa till morsan häromveckan när hon gnatade om att det är jobbigare o åka o träna med islandshästar jämfört med när hon hade häst nere på ÖRS (ÖRK). Då kunde hon i principen rida dit eller åka bil de 5 minuterna det tog, men nu tog det 3 timmar för oss att komma upp till Örkelljunga till Anna där träningen var som hon skulle deltaga i med lilla Roukk (Rökkvi). Men morsan, sa jag i ett ögonblicks klarsynthet. Kolla, de du tränade för då var några lokala stjärnor som ingen hört talas om, men idag ska du o Rökkvi träna för en dam som faktiskt har varit med på VM. Det är som om folk från vanliga ridskolan skulle få träna för Malin Baryard. Tacka fan att det är lite omständigare nu! Jo, sa hon, det har du ju rätt i!
Och så kändes det inte lika jobbigt längre.
Jag skulle så enkelt slänga in lite sensmoral i denna historian, men jag tror jag ger svansen i det. För detta är ingen blogg där jag ska komma med visdom och lösningar på världsproblemen. Detta är bara jag och mina saker som jag gör.