Long gone

Igår var en busy dag spenderad i Helsingborg. Började hos föräldrarna och avslutades hos Robin. Det var riktigt skojsigt att träffa honom igen eftersom jag bara sett honom en gång efter vi slutade nian, men samtidigt var det väldigt vemodigt på ett konstigt sätt. Det är sanslöst så vi har förändrats och man inser att vi faktiskt är vuxna nu. Det får mig att längta tillbaks när man faktiskt kunde säga att jag hade bästisar.


Vem är jag att vara avundsjuk? Jag är en elak människa och får säkert vad jag förtjänar.

Hur fan ser du ut?
Hur fan ser jag ut för dig?
Vad ser du mig som?
Ser du mig överhuvudtaget?